Dunklet som omger oss

 

Vi är i motsatsernas tid. Å ena sidan kan fåtalet fina vinterdagar ge bilder som på enkelbeckasinen ovan, sent på väg söderut till vinterkvarteren där.

Å den andra kan dagarna karaktäriseras som ett slags förlängda nätter.  I mitt Skåne. Några bilder på en honfärgad blå kärrhök visar klart vad jag pratar om.

Gråsiskan träffar jag bara på under skånsk vinter. Kanske den gillar dunklet, kanske den bara uppskattar ett gott snack. Alla bilderna från senaste veckan.

UFC-action i skogsmiljö

Dovhjortsbrunsten över för min del. Den här gången slappande djuren av lite mer än brukligt och det blev en del bilder. Överst fajtar några av de inte fullt vuxna hanarna med varandra. Här smög jag fram, hamnade bakom en tät gran och lät slutaren spela. Självklart alltid igenom en massa grenar, slyn och annat. Sånt får man bara acceptera. Åtminstone i min skog.

 

Förloraren. Och med snopen uppsyn över ödet att få det dokumenterat i bloggen. Nä, vi fotografer är nog inte alltid de mest populära gästerna i skogen.

Liten tugga bättre än ingen

Här kommer tornfalken ! Flyger rakt emot, spanar efter ätbart. Som detta inträffade i somras så är livet lätt att leva...

Nu helt fokuserad på något på vägen. Osynligt för fotografen men snart väntar munsbit för rovfågeln

 

Och touchdown ! Måste vara mycket näring i den lilla insekten för att kompensera för jakten dit. Men trevlig bildserie blev det. Och falken stannade kvar i området en god stund till.

Jordugglor !

 

Det var iskall januarikväll. Dagens döende ljusstrålar förmådde inte kompensera den allerstädes blåsande vinternaren. Men det blir snyggt på bild. Jorduggla, en av fyra som flög runt den kvällen.

November och i behaglig värme inne i bilen observerar jag en rovfågel som landar på en stolpe. I kikaren ser jag vad som väntar på mig och försiktigt, försiktigt smyger jag fram på tvåans växel, girar upp så jag får fritt skottfält. Snällt sitter ugglan kvar. Tills en BMW vräker sig mellan oss och fågeln drar. Inte lika snygg bakgrund kanske, men fågeln drar onekligen uppmärksamheten till sig.

Äntligen !

 

Det är spännande tider. Om kronviltsbrunsten blev sådär kanske dovets motsvarighet bjuder upp till dans ? Har lyssnat mig genom skogen flera gånger utan hört något brunstläte alls. Knappt ens sett några djur. Men så tidigare i veckan föll flera bitar på plats. Här en ståtlig skovelhjort som lufsar över en gammal övergiven skogsväg. Magnifik !

Ljusare blev det inte denna grådaskiga, sena eftermiddag. Mörkret hjälpte dock till för att smyga sig på en liten grupp hindar med en kalv. Hann ta några bilder innan djuren försvann mot vänster i bild...

...de återfanns strax därpå där de tagit skydd under mäktiga grangrenar. Som de ibland gör, inte springer de bort för livet inte. Därinne i de djupa skuggorna är det bara tack vare den fina optiska sökaren jag kunde pinpointa autofokusen på hinden i mitten. Kalven registrerade jag inte ens.

Transformer

Vad slags fågel är detta? Brednackad och -axlad tyder på rovfågel liksom gör de grymma ögonbrynen och vad som ser ut som byxor på benen.  Något slags hök eller månne en tornfalk? Men...

 

...detta är identiskt samma fågel. En harmlös gärdsmygare. Kameran ljuger aldrig, eller hur ?

Så kan det också gå !

Årets kronhjortsbrunst har antecknats som en av de sämre. För mig. Andra kan ha lyckats bättre. Jag kan bara blogga för mig själv... Detta trots att många individer deltog, även under tidiga eftermiddagen då dessa bilder tagits. Så vilket var då felet?

Djuren höll sig på mer än behörigt avstånd. Hela tiden. Under hela brunsten rörde flertalet sig inom en mycket knapp areal. Upphörda vandringar till och från dagsvilan innebar heller inga nära möten med dessa supereleganter. Annars brukar alltid någon eftersläntare dyka fram bakom tallstammarna, till fotografers fromma.

 

Det saknades heller inte horn, tvärtom. Många maffiga tjurar patrullerade brunstfältet. Men (nästan) alltid utom räckhåll ens med de större teleobjektiven. Och nej, brunstfältet är no-go zone för alla tvåbenta. Ridå! 

Vad händer nu ?

Scener ur senaste veckan. Till min stora glädje har skäggmesarna bestämt sig för att nu, nu är tid för att låta sig synliggöras. Men det gäller - att som alltid -  se upp för lågflygande rovfågel.

Lite annat smått & gott : Nära nog vinterstämning bland dammarna...

.., likaså nere vid sjön. Den här honfärgade bruna kärrhöken poserade i luften för mer än åtta minuter i sträck, flög fram och tillbaka. Hedersknyffel !

Till sist havsörnen som skapade kaos på ängarna. Också en långflygare som stirrade upp gäss längs hela arealen. 

 

På ängarna just nu

Studerade fågellivet på ängarna för några dagar. Visade sig - som förmodat - inte vara mycket action på stället. Som förmodat? Jo, området har torrlagts och varit så hela sommaren. Trots en hel del regn. Någonting skiljer definitivt detta år från tidigare.

Men. Det bjöds på blå kärrhökar. Här ovan ser vi honan. Lätt att upptäcka då fågeln flyger både sakta och lågt. Perfekt för fotografen.

Gladorna var pigga, letade efter bytesdjur i nyhuggen glänta.

Flera tornfalkar kryddade anrättningen med djärva inflygningar. 

Länge tittade jag efter eventuell partner till blå kärrhökshonan ovan. Och så hände just det . Oväntat,  men ett nöje att få se. Lite skyggare, lite mindre tröjnummer. Men ljuvlig att få fotografera.




 

Istf för kungsfågel...

Från Alnarpsparken tidigare i veckan. Letade efter brandkronad kungsfågel, påträffade många ekorrar istället.

 

Gjorde inget. För mig är dessa små piggögda, levnadsglada kompisar fullgott alternativ. Tänk att somliga kallar dem för trädråttor...✊