Bretagne
- För andra betydelser, se Bretagne (olika betydelser).
| Bretagne Breizh | |||
| Bertaèyn | |||
| Region | |||
 Stranden vid Plougasnou. | |||
|
|||
| Officiellt namn: Région Bretagne | |||
| Land |  Frankrike | ||
|---|---|---|---|
| Departement | Côtes-d'Armor, Finistère, Ille-et-Vilaine, Morbihan | ||
| Arrondissement | 15 | ||
| Kantoner | 201 | ||
| Kommuner | 1268 | ||
| Städer | Rennes, Brest, Quimper, Lorient, Vannes | ||
| Huvudstad | Rennes | ||
| Area | 27 208 km² | ||
| Folkmängd | 3 120 288 (2007)[1] | ||
| Befolkningstäthet | 115 invånare/km² | ||
| Kod | FR5 | ||
 | |||
| Wikimedia Commons: Bretagne | |||
| Webbplats: http://www.bretagne.bzh/ | |||
Bretagne[a] är en halvö i nordvästra Frankrike, avgränsad i norr av Engelska kanalen och i söder av Biscayabukten. Bretagne är också en fransk administrativ region omfattande departementen Côtes-d'Armor, Finistère, Ille-et-Vilaine och Morbihan.[5]
Dagens huvudort är Rennes,[6] men historiskt har Nantes varit Bretagnes huvudort. Bretagne är även ett historiskt landskap, där det keltiska språket bretonska talas av den endemiska minoriteten bretoner. Bretagne ses ibland som en av de sex keltiska nationerna.[7]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund och romersk tid
[redigera | redigera wikitext]De äldsta bosättningarna i dagens Bretagne härstammar från stenåldern och de minst 4 000 år gamla megaliterna i Carnac är de kändaste paleolitiska lämningarna. Romerska källor omnämner dessutom ett antal galliska stammar i området under järnåldern: veneter, armorikaner, osismer, namneter och coriosoliter.
56 f.Kr. erövrades området av romarna under Julius Caesar. Romarna kallade området för Armorica, Aremorica, (en latinisering av ett keltiskt ord för "kustområde") eller Gallia Lugdunensis. Det tidigare namnet lever kvar i form av dagens departement Côtes-d'Armor. Bagaudernas uppror mot Rom omkring år 300 ledde till att många byar förstördes och till avfolkning av regionen.
Medeltiden
[redigera | redigera wikitext]Under 300-talet började britanner, starkt påverkade av romersk kultur, att emigrera över Engelska kanalen till Bretagne. När romarna sedan drog sig tillbaka från de brittiska öarna ökade den britanniska invandringen till Bretagne som en följd av det ökade anglosaxiska och skotska inflytandet. Av dessa britanniska bosättare har regionen fått sitt moderna namn och de lämnade också viktiga bidrag till bretonskan, ett språk som är besläktat med kymriska och korniska. Brittany, det engelska namnet på regionen, betyder "Lilla Britannien" eller "Lillbritannien", just för att skilja det från Storbritannien.[8]
Under tidig medeltid var Bretagne uppdelat i de tre kungadömena Domnonée, Cornouaille och Bro Waroch (eller Broërec) som senare blev hertigdömet Bretagne.
Pippin den lille och Karl den store gjorde länge försök att införliva Bretagne med Frankerriket. Slutligen tillsatte Ludvig den fromme en inhemsk hertig, den berömde Nomenoë, som efter att ha besegrat Karl den skallige vid Nain 846 gjorde Bretagne till självständigt hertigdöme. Efter svåra härjningar under vikingatågen omkring 900, inre oroligheter och konflikter med Normandie kom Bretagne på 1160-talet till Henrik II av Englands son Gottfrid, som giftes med Constance av Bretagne. Dennes son Artur uppträdde som engelsk tronpretendent vid Rikard Lejonhjärtas död men tillfångatogs av Johan utan land och avled kort därefter 1203. Härefter följde Pierre, greve av Dreux, genom giftermål besläktad med den förra härskarätten och hans ättlingar som Bretagnes regenter.[9]
Mellan 1341 och 1364 rasade inbördeskriget Bretonska tronföljdskriget i det då i praktiken självständiga hertigdömet Bretagne mellan huset Montfort och Karl av Blois.
Senare århundraden
[redigera | redigera wikitext]Det franska kungahuset besegrade den bretonska armén 1488 och den sista hertigen av Bretagne tvingades acceptera ett avtal som innebar att den franske kungen kunde bestämma vem hertigens dotter skulle gifta sig med. Anna av Bretagne var den sista regenten över det oberoende hertigdömet och hon tvingades gifta sig med Ludvig XII av Frankrike. Vid Annas död övergick den bretonska kronan till hennes dotter Claude av Frankrike, men Claudes gemål Frans I av Frankrike införlivade Bretagne under den franska kronan 1532.
Hertigdömet höll sig med egna skatter och lagar fram till 1790, då revolutionen drog in alla regionala privilegier. Det året överfördes det provinsiella styret till de nyskapade fem departementen. Ett av dess – Loire-Atlantique med Nantes som centralort – inkluderades 1972 i Pays de la Loire, när Frankrike åter införde ett regionsystem som i viss mån efterliknade de äldre franska provinserna.[10]
Politik
[redigera | redigera wikitext]Bretagne är en fransk region. Den har en regional administration som har sitt säte i centralorten och regionhuvudstaden Rennes.[11]
Administrativ indelning
[redigera | redigera wikitext]Regionen delas in i fyra departement. Dessa listas i tabellen nedan:
| Nummer | Departement | Huvudort |
|---|---|---|
| 22 | Côtes-d'Armor | Saint-Brieuc |
| 29 | Finistère | Quimper |
| 35 | Ille-et-Vilaine | Rennes |
| 56 | Morbihan | Vannes |
Departementet Loire-Atlantique (som innefattar Nantes) tillhöre Bretagne mellan åren 1066 och 1790.[12] Sedan dess har Nantes dock varit säte för den regionen Pays de la Loire. En rörelse existerar dock som verkar för att Loire-Atlantique ska återförenas med Bretagne.[12]
Befolkning
[redigera | redigera wikitext]Språk
[redigera | redigera wikitext]Franska, det enda officiella språket i den franska republiken, är i dag talat över hela Bretagne.
De två regionala språken talas av omkring en miljon invånare. Dessa är:
- Bretonska, främst talat i väst men även över hela Bretagne, ett keltiskt språk besläktat med kymriska.[13]
- Gallo, talat i öst, ett av oïlspråken.[4]
Språken har sedan 2004 ett begränsat erkännande som, tillsammans med det officiella språk franska, två av "Bretagnes språk". Sedan 2023 har Frankrike inlett en satsning på att stödja de båda regionala språkens spridning och användning i olika delar av de regionala samhällslivet.[14]
Väg- och ortskyltning i Bretagne är ibland skrivna på både franska och ett av de två inofficiella språken. Det vanligaste är en kompletterande skyltning på bretonska.[15][16]
Keltisk identitet
[redigera | redigera wikitext]Som hemvist för det bretonska språket ses Bretagne ibland som en av de sex keltiska nationerna, områden i Västeuropa som i mindre eller större utsträckning bevarat keltisk identitet genom språk och traditioner. Utöver Bretagne utgörs de av Skottland, ön Irland, Isle of Man, Wales och Cornwall.[7] En sjunde europeisk region med keltiska traditioner är Galicien, men där har inget keltiskt språk talats sedan medeltiden.[17]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
Den historiska regionen Bretagne.
Paul Gauguin: Landskap från Bretagne, 1889.
Tvåspråkig vägskylt i Quimper på franska och bretonska.
Bretonska dialekter.
Andel bretonskspråkiga per region.
Språk i Bretagne.
.png)
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 1 juli 2026.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Befolkningsstatistik, INSEE
- ↑ ”Heart of Brittany – Kalon Breizh” (på brittisk engelska). Brittany tourism. https://www.brittanytourism.com/destinations/the-10-destinations/heart-of-brittany-kalon-breizh/. Läst 2 juli 2026.
- ↑ ”Gallo language, alphabet and pronunciation”. www.omniglot.com. https://www.omniglot.com/writing/gallo.htm. Läst 2 juli 2026.
- 1 2 Nolan, John Shaun (2008-07-28). ”The role of Gallo in the identity of Upper-Breton school pupils of the language variety and their parents” (på engelska). Sociolinguistic Studies 2 (1): sid. 131–153. doi:. ISSN 1750-8649. https://utppublishing.com/doi/10.1558/sols.v2i1.131. Läst 2 juli 2026.
- ↑ ”Bretagne”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bretagne. Läst 2 juli 2026.
- ↑ ”Présidence · Région Bretagne” (på franska). Région Bretagne. https://www.bretagne.bzh/region/services/annuaire/presidence/. Läst 2 juli 2026.
- 1 2 ”The Celtic Nations - Cornwall - Wales - Ireland - Scotland” (på brittisk engelska). cornwallheritage.com. Kowethas Ertach Kernow. 9 augusti 2020. https://www.cornwallheritage.com/cornwalls-heritage/kernow-a-celtic-nation/the-celtic-nations/. Läst 2 juli 2026.
- ↑ Dick Harrison (6 oktober 2011). ”Lillbritannien”. Svenska dagbladet. http://blog.svd.se/historia/2011/10/06/lillbritannien/. Läst 24 februari 2017.
- ↑ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1109
- ↑ ”CoR - France Introduction” (på engelska). portal.cor.europa.eu. https://portal.cor.europa.eu/divisionpowers/Pages/France-Introduction.aspx. Läst 2 juli 2026.
- ↑ ”Rennes and Brittany | Rennes Center for International Mobility” (på engelska). cmi.univ-rennes.fr. https://cmi.univ-rennes.fr/en/rennes-brittany. Läst 2 juli 2026.
- 1 2 ”Rapport à la Bretagne”. patrimonia.nantes.fr. https://patrimonia.nantes.fr/home/decouvrir/themes-et-quartiers/rapport-bretagne.html. Läst 2 juli 2026.
- ↑ Blanchard, Nelly. ”Breton, the language from lower-Brittany”. Becedia. https://bcd.bzh/becedia/en/breton-the-language-from-lower-brittany. Läst 2 juli 2026.
- ↑ ”Langues régionales : découvrez l’engagement de la Région” (på franska). Région Bretagne. https://www.bretagne.bzh/nos-actions/culture-et-sport/langues-regionales/. Läst 2 juli 2026.
- ↑ Deplanque, Hélène (2 maj 2025). ”Des panneaux de signalisation en gallo? L’appel de ces jeunes bretilliens pour « la culture locale »” (på franska). Ouest-France.fr. Arkiverad från originalet den 25 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250725191026/https://www.ouest-france.fr/bretagne/ille-et-vilaine/des-panneaux-de-signalisation-en-gallo-lappel-de-ces-jeunes-bretilliens-pour-la-culture-locale-83dfefa2-2656-11f0-8e4d-80235dd3728c. Läst 2 juli 2026.
- ↑ Corentin Le Doujet (21 oktober 2025). ”Des panneaux routiers bilingues français-breton tagués « Pays gallo »” (på franska). Le Télégramme. https://www.letelegramme.fr/cotes-d-armor/lamballe-armor-22400/des-panneaux-routiers-bilingues-francais-breton-tagues-pays-gallo-6913434.php. Läst 2 juli 2026.
- ↑ Satkovich, Nick (25 februari 2019). ”6, 7, 8 Celtic Nations? Depends on Who You Ask” (på amerikansk engelska). Donegal Square. https://donegalsquare.com/blog/6-7-8-celtic-nations-depends-on-who-you-ask/. Läst 2 juli 2026.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Karlsson, Ingmar (2018). ”Bretoner och korsikaner — Frankrikes styvbarn”. De små folkens historia : minoriteter i Europa. Lund: Historiska media. sid. 84-114. Libris 21750130. ISBN 9789175456188
|
