close
Hoppa till innehållet

Rhetorica docens

Från Wikipedia

Rhetorica docens syftar på retorikens teoretiska innehåll.[1] Ordet docens kommer från latinets docēre som betyder “att undervisa” eller “att lära ut”.[2] Retorik är en kodifierad praxis och de principer och regler (rhetorica docens) som skrivits ner kan studeras och möjliggör tillgodogörande av kunskap som används vid det praktiska utförandet (rhetorica utens).[1] [3]

Retoriken förknippas i många sammanhang med talandet, det praktiska görandet (rhetorica utens), men retorik som studieämne blev möjlig när skriftspråket uppfanns och regler och strukturer för tals utformningar kunde skrivas ned (rhetorica docens).[4] Aristoteles betecknade retoriken som en techné, en praktisk kunskap och konst, av akademisk karaktär, som kan läras ut.[1]

Quintilianus gjorde en uppdelning mellan konstnär, konst och konstverk där konsten var det som förvärvades genom skolning - alltså själva läran om vältaligheten (rhetorica docens) - och konstverket var det som konstnären åstadkom, det praktiska utförandet (rhetorica utens). [5]Han frångick då ars-begreppet och betecknade retoriken som scientia bene dicendi som betyder “konsten att tala väl” eller “vetenskapen om att tala väl”. Romarna använde också termerna rhetorica docens och rhetorica utens för att skilja på den teori som lärdes ut innanför klassrummets väggar och den praktiska kunskap som förvärvades genom övning.[4]

  1. 1 2 3 Lindqvist, Janne (2016-08-11). Klassisk retorik för vår tid
  2. Oxford Latin Dictionary. 1968. http://archive.org/details/aa.-vv.-oxford-latin-dictionary-1968. Läst 20 mars 2026
  3. Är man två har man alltid en publik: festskrift till Lennart Hellspong. Lunds universitet. 2022. ISBN 978-91-7267-469-1. Läst 20 mars 2026
  4. 1 2 Ramírez, José Luis (2025-12-16). ”Retorik och konsten att inte säga”. Rhetorica Scandinavica 4 (13). doi:10.52610/rhs.v4i13.411. ISSN 2002-7974. https://doi.org/10.52610/rhs.v4i13.411. Läst 20 mars 2026.
  5. Quintilianus, Marcus Fabius: Institutio oratoria. BOP Books. 2023. ISBN 978-3-03917-072-2. https://doi.org/10.36950/991009012159705501. Läst 20 mars 2026