Pantanal

Pantanal
	Pantanal, världens största tropiska våtmarksområde. Betydelse – säsongsmässigt översvämmat våtmarksområde i Brasilien, Paraguay och Bolivia; Djurgeografisk region – den neotropiska; Yta – cirka 195 000 km²; Skydd – 1 900 hektar (världsarv sedan 2000);

Pantanal (portugisiskt uttal: [pɐ̃taˈnaw]) är ett vidsträckt våtmarksområde som i gränsområdet mellan Brasilien, Paraguay och Bolivia. Med en areal på uppemot 200 000 km²^[1] under regnperioden utgör Pantanal världens största tropiska våtmark.^[2] De stora ytorna av översvämmande grässlätter (större än Suddträsken i Sydsydan och cirka tio gånger större än Everglades^[3]) dräneras huvudsakligen av Paraguayfloden,^[1] och vegetationen i denna ekoregion domineras av gräsmark och savann.

Området kännetecknas av en stor biologisk mångfald,^[4] med fler än 650 fågelarter och cirka 325 fiskarter. Delar av Pantanal har blivit officiellt skyddat,^[1] såsom Pantanal Matogrossense nationalpark i Brasilien. Vattnet från Pantanal används till jordbruk och stadsbefolkningar i närområdet,^[1] men kanske framför allt längre söderut i Paraguay och Argentina. Hot mot Pantanal inkluderar den brasilianska statens, jordägarnas och storföretagens intressen av att utnyttja områdets naturresurser, och 17^[1] procent av skogstäcket hade under åren fram till 2006 försvunnit.

Geografi

Geologi och topologi

Området delas mellan länderna Brasilien, Bolivia och Paraguay. Minst 60 procent av ekoregionen är belägen i Brasilien, där den är del av de båda delstaterna Mato Grosso och Mato Grosso do Sul. Det är ett vidsträckt alluvialt slättland som formats genom sedimentering via återkommande översvämningar.^[3]

Våtmarkerna är en sötvattenskälla för delar av Sydamerika. Området avvattnas huvudsakligen av Paraguayfloden,^[1] biflod till Paranáfloden som är den näst längsta floden i Sydamerika. Pantanal utgör 41 procent av Paraguayflodens totala avrinningsområde på 600 000 kvadratkilometer.^[1]

Området sluttar svagt från norr till söder, öster till väster.^[3]

Hydrologi

Tiden mellan oktober och april är regntid, då kraftiga regn leder till att Paraguayfloden och dess tillflöden svämmar över. Under regntiden omfattar översvämningen cirka en tredjedel av regionen. Baserat på omfattningen av översvämningarna delas Pantanal ibland in i tre olika underregioner:^[3]

Alto Pantanal (Övre Pantanal) – den högre liggande femtedelen av området, där översvämningarna når 30–40 centimeters djup under två eller tre månader om året.
Medio Pantanal (Mellersta Pantanal) – en övergångszon där mer omfattande översvämningar varar i cirka 3–4 månader.
Baixo Pantanal (Lägre Pantanal) – lägre liggande områden och där avsaknaden av höjdskillnad leder till att vattnet stannar kvar, med 3–4 meter djupt vatten under regntiden.

Cuiabafloden, ett av Paraguayflodens tillflöden, är huvudsaklig källa till vattnet som rinner till och genom Pantanal. Den dränerar cirka 100 000 kvadratkilometer, fram till dess sammanflöde med Paraguayfloden; där är vattenföringen i medeltal 480 m³ per sekund.^[3]

När översvämningarna avtar under maj, avlagras flodsediment över området. Detta utgörs av en blandning av sand, djur- och växtrester, frön och humus, vilka tillsammans bidrar till att ge näring åt jorden.^[3]

Djur- och växtliv

Klimat och flora

Pantanals klimat är tropiskt och halvfuktigt, med en årsmedeltemperatur på 25 °C. Medelnederbörden är på runt 1100 mm, koncentrerat runt regntiden mellan oktober och mars.^[3]

Landskapet omfattar ett antal olika ekosystem, inklusive ett myller av flodförgreningar, galleriskog, permanenta våtmarker och sjöar, säsongsmässigt översvämmade gräsmarker och skogar på mer fast mark. Pantanal ligger mellan två andra typer av växtlighet, den torra savannen (cerrado) och lövskogsområdena i söder och sydöst.^[3]

Fauna

Pantanal omfattar minst tio olika ekosystem, vilket leder till en stor mångfald djurarter.^[3] 2006 noterades att Pantanal var hem för cirka 3 500 olika växt- och 650 fågelarter. I området har man påträffat ungefär 125 arter av däggdjur, 180 olika reptiler, 41 olika groddjur och 325 olika fiskarter.^[1] 50 arter av reptiler och 300 fiskarter förekommer vanligen i Pantanal.^[5]

Området är hem för många fåglar som häckar i våtmarker, inklusive jabirustork, hägrar, ibisar och änder. Många av fågelarterna syns ofta i vidsträckta flockar. I Pantanal finns minst 26 olika arter av papegojor, däribland den största kvarvarande populationen av hyacintara (världens största papegoja).^[3] Populationen av jaguarer är särskilt stor i området i och runt Amolarbergen nära gränsen till Bolivia.^[5]

Historia

Mänsklig etablering

Människor har funnits i området länge. Pantanal var en av de första koloniserade områdena i västra Brasilien, där laglösa "bandeirantes" på 1500-talet etablerade sig via Paraguayfloden. Senare fann man guld i området. Efter det paraguayanska kriget (då nationsgränserna blev fastare) och det mer aktiva guldletandet, kom bosättningen mestadels norrifrån och i form av fler etableringar av stora boskapsfarmer.^[3]

På 1990-talet täcktes 56 procent av Pantanal av boskapsfarmer på var och en över 10 000 hektar. Cirka tre miljoner människor bodde vid den tiden i Pantanal med omnejd, där Cuiabá är den största staden. Boskapsskötarna överger i många fall sina marker under regntidens översvämningar och beger sig till städerna.^[3]

I själva Pantanal finns inga permanenta vägar, utöver grusvägen Transpantaneira. Längs dess totalt 145 kilometer passerar den över ett nittiotal träbroar.^[3]

Ekoregionen Pantanal hotas av ett ökat utnyttjande av marken för bete åt nötboskap, olika sorts jordbruk och vägbyggen. Fram till 2004 hade knappt hälften av Paraguayflodens avrinningsområde kommit att användas som betes- eller odlingsmark. Med den pågående avskogningen av regionen riskerade befarades då att den naturliga vegetationen fram till mitten av seklet helt skulle vara försvunnen.^[1]

Naturskydd

Befolkningstrycket och markanvändningen i området riskerar att starkt förändra förutsättningarna för djur- och växtlivet. Detta sker genom muddring, överfiske, skogskövling, erosion, avloppsvatten och sopor, vattenregleringar och kanaliseringar av flodfåror.^[5]^[6]

För att skydda naturen har Brasilien, där mellan 60^[1] och 80^[3] procent av Pantanal är beläget, utsett området till en nationellt naturarv. Ramsarkonventionen anger sedan 1993^[3] Pantanal som ett område av internationell betydelse, medan Unesco har klassat det som ett biosfärområde.^[1]

1981 skapades Pantanal Matogrossense nationalpark, på en yta av 1 350 kvadratkilometer. 1996 samordnades denna yta med tre olika privata reservat, och den sammanlagda ytan av knappt 1 900 kvadratkilometer utsågs 2000 till ett av Unescos världsarv.^[5] Detta skyddade område, som endast omfattar 1,3 procent av Brasiliens del av Pantanal, är beläget på en höjd av mellan 80 och 900^[5] meter över havet. Den högst belägna delen av det skyddade området är bergskedjan Amolar,^[3] nära gränsen till Bolivia.