Manihalvön
| Land | Grekland | |
|---|---|---|
| Vid vatten | Messeniska viken | |
| Koordinater | 36°33′32″N 22°25′49″E | |
Manihalvön (äldre namn Maina) är den mellersta av Peloponnesos tre halvöar i Grekland.
Mani är ett otillgängligt bergsland som på flera platser når över 1 000 meter över havet. Bergen utgör en utlöpare av bergskedjan Pentadaktylon. Innevånarna på Manihalvön kallas mainoter eller mainoter.[1] Befolkningen försörjde sig främst som herdar och var under lång tid mer självständiga än den övriga grekiska befolkningen. Man hade ett utpräglat ättesamhälle med en utpräglad krigarkultur. Inom vissa familjer fanns en ärftlig hövdingvärdighet, "bej". Blodshämnd och röveri mot andra folkgrupper präglade mainoternas kultur.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Vid mitten av 500-talet var det grekiska fastlandet till största delen kristnat; där fanns närmare 60 biskopssäten, med en särskilt hög koncentration i provinsen Achaea där Mani ingick.[2] Omkring år 950 skrev Konstantin VII en handbok i statskonst där han uppgav att Mani hade förblivit hedniskt fram till hans farfar Basileios I:s regeringstid under slutet av 800-talet.[3]
Enligt Konstantin VII härstammade invånarna i Maina inte från slaverna utan från de gamla romarna, och de kallades ännu för hellener av lokalbefolkningen eftersom de i äldre tid varit avgudadyrkare enligt de forngrekiska hellenernas sed. Först under Basileios I:s regeringstid ska de ha blivit döpta.[3]
Enligt Seifried (2021)[4] ledde Konstantins uppgift, som återgetts av moderna historiker, till att arkeologer under de första undersökningarna av Manis bysantinska kyrkor felaktigt drog slutsatsen att de äldsta kyrkorna uppfördes först under 900-talet. Seifried menar dock att arkeologisk forskning sedan 1960-talet, särskilt kring kyrkor i södra Mani, har visat att flera kyrkor sannolikt kan dateras till den tidigbysantinska perioden (330–717). Detta antyder att kristnandet kan ha inletts redan under 400-talet.
Seifried konstaterar vidare att kyrkobyggandet i Mani ökade markant mellan 900- och 1400-talet, med ett genomsnitt på omkring 35 kyrkor per århundrade. Detta kan jämföras med endast två per århundrade under den tidigbysantinska perioden.[5]
Sankt Nikon Metanoeite var verksam som missionär på det grekiska fastlandet från mitten av 960-talet. Hans roll för Manis har varit omdiskutuerad, och Florin Curta (2011) framhåller att Nikon på Peloponnesos inte tycks ha varit inriktad på att omvända vare sig greker eller slaver.[6]
Refererenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1252
- ↑ Curta 2011, sid. 249.
- 1 2 Constantine VII Porphyrogenitus (2008). Moravcsik, Gyula. red. De Administrando Imperio. Dumbarton Oaks Texts (New revised (reprint)). Washington D.C.: Dumbarton Oaks Center for Byzantine Studies. Sid. 236 – 237. ISBN 978-0-884-02343-2. OCLC 1030118816. https://archive.org/details/deadministrandoi0000cons/page/236/mode/2up. Läst 3 december 2025. ”The inhabitants of the city of Maïna are not of the race of [Slavs], but of the ancient Romans, and even to this day they are called 'Hellenes' by the local inhabitants, because in the very ancient times they were idolaters and worshippers of images after the fashion of the ancient Hellenes; and they were baptized in the reign of the glorious Basil.”
- ↑ Seifried 2021, sid. 9.
- ↑ Seifried 2021, sid. 10.
- ↑ Curta 2011, sid. 252.
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Curta, Florin (2011). ”Christianity in Early Medieval Greece” (på engelska). The Edinburgh History of the Greeks, c. 500 to 1050: The Early Middle Ages. Edinburgh University Press. sid. 249–275. doi:. ISBN 978-0-748-63809-3
- Constantine VII Porphyrogenitus (2008) [c. 950]. Gyula Moravcsik. red (på engelska). De Administrando Imperio. Dumbarton Oaks Texts (New revised (reprint)). Washington D.C.: Dumbarton Oaks Center for Byzantine Studies. sid. 236–237. ISBN 978-0-884-02343-2. https://archive.org/details/deadministrandoi0000cons/page/236/mode/2up. Läst 3 maj 2026
- Seifried, Rebecca M. (2021). ”The Legacy of Byzantine Christianity in the Southern Mani Peninsula, Greece, after Imperial Collapse”. i Murphy, Joanne M. A.. Rituals, Collapse, and Radical Transformation in Archaic States. New York: Routledge. Sid. 56 – 76. doi:. ISBN 978-0-367-23026-5. OCLC 1153338364.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Khersónisos Máni.
|
