Eeva Kilpi
| Eeva Kilpi | |
.jpg) Eeva Kilpi 2008, på Helsingfors bokmässa. | |
| Född | Eeva Karin Salo 18 februari 1928[1][2][3] Hiitola, Viborgs län i dåvarande Finland (i nuvarande Ryssland) |
|---|---|
| Död | 27 juni 2026[4] (98 år) Esbo, Finland |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet, filosofie kandidat, [5]  |
| Sysselsättning | Poet, författare[1] |
| Befattning | |
| Ordförande, Finlands PEN (1970–1975) | |
| Make | Mikko Kilpi (g. 1949–1966) |
| Utmärkelser | |
| Statspriset för litteratur (1968) Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1974) Runebergspriset (1990)[6][7] Tack för boken-medaljen (2002) Aleksis Kivipriset (2017) Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (2024)[8] | |
| Redigera Wikidata | |
Eeva Karin Kilpi, född Salo den 18 februari 1928 i Hiitola i Viborgs län (i dåvarande Finland och nuvarande Ryssland), död 27 juni 2026 i Esbo,[9][10][11] var en finländsk författare och poet.[12] 1939 flydde Kilpis familj från Karelen undan ryssarna, och hennes karelska bakgrund avspeglas i hennes författarskap. Denna har även uppmärksammats för sina ibland erotiskt laddade berättelser.[9][13]
Kilpi arbetade under en kort period som lärare men levde i övrigt som författare i Esbo. Sammanlagt omfattar hennes författarskap 32 verk i form av noveller, dikter, romaner och essäer samt ett hörspel.[9] Hennes roman Tamara (1972) och dikturvalet Sånger om kärlek (1980) tillhör de mest kända verken[13] hos en av de internationellt mest uppmärksammade finskspråkiga författarna.[14][15]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Eeva Kilpi växte upp i Hiitola på Karelska näset.[9] Familjen evakuerades under vinter- och fortsättningskriget.[10] Kilpi tog studenten vid samskolan i Imatra 1946. Hon bedrev därefter akademiska studier vid Helsingfors universitet, i ämnena engelska, estetik och litteratur kompletterat med konsthistoria.[10]
Kilpi var klar med sin filosofie kandidatexamen 1953 och var därefter verksam som lärare i engelska vid Helsingin kaksoisyhteislyseo (före detta Viborgs lyceum i Helsingfors).[15] Detta arbete fortsatte till 1959, då hon gjorde författardebut.[10]
Författarskap
[redigera | redigera wikitext]Eeva Kilpi skrev på finska och har publicerade noveller, romaner, poesi och essäer. Hennes verk är översatta till ett 20-tal språk. I såväl dikter som prosa skrev hon ur ett kvinnligt perspektiv, och i många verk är huvudpersonen en stark och självständig kvinna.[16] Redan debutboken, novellsamlingen Noidanlukko från 1959, innehåller Kilpos tre central motivkretsar med Karelen, naturen och relationer mellan människor.[9]
Under 1960-talet skrev Kilpi flera novellsamlingar och romaner där hon skildrar motsättningar mellan könen, mellan kropp och intellekt, stad och land. Hennes karelska bakgrund sägs ha återspeglats i flera av hennes böcker,[13] som hon i regel författade med papper och penna eller en gammal skrivmaskin. Författarskapet har många självbiografiska och tillbakablickande inslag, och det har betraktats som ett sätt för en ung flicka/kvinna att bearbeta traumat att tidigt i livet tvingas överge sin hembygd.[14] Som novellist har Kilpi beskrivits som en impressionistisk och formsäker författare.[12]
Sånger om kärlek och Tamara
[redigera | redigera wikitext]Kvinnors sexualitet skildras i diktsamlingen Sånger om kärlek, utgiven 1972 (på svenska 1980), och romanen Tamara, 1972 (1974). I Tamara är huvudpersonen en ogift kvinna som hämningslöst lever ut sin sexualitet med olika män,[10] och skildringen är erotiskt frispråkig. En manlig vän som är romanens berättare har ett skärpt intellekt men är fysiskt funktionshindrad och impotent. Kilpi menade att det krävs en förening av dessa två ytterligheter av mänskliga manifestationer – det "dubbla jaget"[15] – för att kärlek och utveckling ska ske. Samtidigt framstår romanens slut som kvinnans kompromiss i i hennes liv i en brutal värld. Livspessimismen speglar Kilpis egen, där hennes äktenskap med lyrikern Mikko Kilpi gick/gått mot sin upplösning.[15]
I diktsamlingen Sånger om kärlek skildrar hon med humor och värme den vardagliga sexualiteten där den mänskliga kroppens fel och brister, rynkor och starr inte utgör hinder för kärlekens sinnliga utlevelse.[17] Sånger om kärlek har utgivits i flera upplagor i Sverige, och flera dikter har tonsatts.[12][15] Med Tamara fick Eeva Kilpi ett internationellt genombrott, och romanen har översatts till många språk.[16]
Döden och naturen
[redigera | redigera wikitext]Dödens närvaro är uttalad i flera av Kilpis verk. I Bröllopsdansen, 1973 (1981), är huvudpersonen en kvinna som befinner sig i ett övergångsskede i livet och som tillbringar en tid i ett gammalt släkttorp. Död och förfall presenteras i form av höst och en gammal hund som dör och begravs. Att leva i samklang med naturen är centralt tema. Diktsamlingen Innan döden, 1982 (1984), skildrar hur fadern tynar bort och dör. I romanen Evakuerade för livet, 1983 (1985), finns också faderns död i centrum men med den karelska hembygden som spelplats.[17]
Människans plats i naturen och den negativa påverkan som urbanisering och teknisk utveckling medför är ett viktigt tema för Kilpi. I en intervju bejakar hon beskrivningen av henne som "pacifist, vegetarian och humanekolog".[18] Kilpi har aldrig slutat hoppas på att Karelen skall återlämnas till Finland. Hon har också kallats "en blandning av hembygdsnostalgiker och militant ekoaktivist".[17] I diktsamlingen Animalia, 1987 (1988), är naturen i fokus, och människan, djuren och växterna samexisterar på lika villkor.[17][15]
Kvinnliga perspektiv
[redigera | redigera wikitext]I de självbiografiska romanerna Vinterkrigets tid, 1989 (1990), Längtans tid, 1990 (1991), och Fortsättningskrigets tid, 1993 (1995), skildrar Kilpi det andra världskriget ur kvinnornas och barnens perspektiv. Detta står i motsats till exempelvis Väinö Linnas Okänd soldat,[17] där det manliga perspektivet är konsekvent.[9]
Kilpi var även verksam som essäist. I texten "Ihmisen äänu" gjorde hon 1976 upp med modersmyten.[12]
I Gränslöshetens tid, 2001 (2005), återvänder hon till barndomen i Karelen. En otäck barndomshändelse utgör bakgrund till författarens uppmärksammande av djurens lidande. Relationen till modern och framför allt farmodern skildras och bearbetas på ett sätt som kan sägas utgöra en fortsättning på teman från diktsamlingen Tack för igår, 1996 (1998). Denna kom till efter moderns död.[18]
Andra aktiviteter
[redigera | redigera wikitext]Eeva Kilpi tillhörde Finlands Författarförbunds styrelse 1971–1973. Hon var ordförande i Finlands PEN-klubb 1970–1975.[16]
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Mellan 1949 och 1966 var Eeva Kilpi gift med poeten och förlagsredaktören Mikko Kilpi, med vilken hon fick tre söner.[15] Kilpi bodde sedan slutet av 1960-talet i stadsdelen Hagalund i Esbo.[9]
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]Kilpi har betraktats som en av de internationellt mest kända finskspråkiga författarna, flitigt översatt till andra språk. Hon har nått en stor läsekrets i Sverige, där hennes underfundiga dikter flitigt citerats på teaterscenen, vid vigslar eller olika allvarliga sammanhang.[14] Diktsamlingarna från 1970-talet gjorde henne till en av den finska litteraturens mest lästa lyriker.[12]
I minnestexterna efter Kilpis död har lyfts Kilpis viktigare litterära teman – Karelen, kvinnors liv och naturen. Hon beskrevs som en under 1960- och 1970-talet stark röst för kvinnors sexualitet och rättigheter,[10] och de erotiska inslagen var tabu och banbrytande för sin tid.[9] Kilpi har också beskrivits som en blandning av hembygdsnostalgiker och militant ekoaktivist och producerade texter omkring naturvård och djurens rättigheter.[9]
Som den mest kända av Kilpis dikter har nämnts "Säg till om jag stör /…/". Den publicerades 1972 i hennes första diktsamling Laulu rakkaudesta, översatt till svenska som En sång om kärlek.[10]
2019 nominerades Kilpi till Nobelpriset i litteratur.[9] Tidigare under karriären belönades hon bland annat med Pro Finlandia-medaljen, Runebergspriset och Ferlinpriset.[10][14][19]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]Novellsamlingar
[redigera | redigera wikitext]- Noidanlukko, WSOY 1959 Sarja lapsuudesta, 1959
- Lapikkaita, WSOY 1966 Kuusi juttua Lapista, 1966
- Rakkauden ja kuoleman pöytä, moraliteetteja, WSOY 1967
- Kesä ja keski-ikäinen nainen, WSOY 1970
- Hyvän yön tarinoita, WSOY 1971
- Se mitä ei koskaan sanota, WSOY 1979
- Kuolema ja nuori rakastaja, Kolme kertomusta, WSOY 1986
- Döden och den unge älskaren: noveller (översättning Kerstin Holm-Lindqvist, Fripress, 1988) (svenska)
- Kootut novellit vuosilta 1959–1986, WSOY 1987
Övriga novellsamlingar på svenska
[redigera | redigera wikitext]- Sommar och en medelålders kvinna: tio valda noveller (översättning Kerstin Holm-Lindqvist, Fripress, 1983)
Diktsamlingar
[redigera | redigera wikitext]- Laulu rakkaudesta ja muita runoja, WSOY 1972
- Sånger om kärlek (översättning Ulla-Mari Kankaanpää, Kerstin Lindqvist [m.fl.], Fripress, 1980) (svenska)
- Terveisin, WSOY 1976
- Runoja 1972–1976, WSOY 1978
- Ennen kuolemaa, WSOY 1982
- Innan döden (översättning Kerstin Holm-Lindqvist, Fripress, 1984) (svenska)
- Animalia, WSOY 1987
- Animalia (översättning Kerstin Holm-Lindqvist, Fripress, 1988) (svenska)
- Laulu rakkaudesta, Eeva Kilven runot, Ellen Thesleffin kuvat, WSOY 1991
- Kiitos eilisestä, WSOY 1996
- Tack för igår (översättning Kerstin Lindqvist, Natur och kultur, 1998) (svenska)
- Laulu rakkaudesta. Kiitos eilisestä, 2000, kolme äänikasettia, runoja
- Perhonen ylittää tien. Kootut runot 1972–2000, WSOY 2000
- Kuolinsiivous, WSOY 2012
Övriga diktsamlingar på svenska
[redigera | redigera wikitext]- Min kärleks höga visa (MånPocket, 1985) (tidigare utg. i separata vol: Sånger om kärlek; Innan döden)
- Sånger om kärlek och andra dikter (tolkningar från finska av Kerstin Holm-Lindqvist samt av Ulla-Mari Kankaanpää & Kerstin Thorék, Fripress, 1988)
- Om kärleken och döden: samlade dikter (tolkningar av Kerstin Lindqvist och Ulla-Mari Kankaanpää & Kerstin Thorék, Fripress, 1991)
Självbiografiska romaner
[redigera | redigera wikitext]- Talvisodan aika, WSOY 1989
- Vinterkrigets tid: barndomsminnen (översättning Ulla Hornborg, Fripress, 1990) (svenska)
- Välirauha, ikävöinnin aika, WSOY 1990
- Längtans tid (översättning Kerstin Lindqvist, Fripress, 1991) (svenska)
- Jatkosodan aika, WSOY 1993
- Fortsättningskrigets tid (översättning Kerstin Lindqvist, Natur och kultur, 1995) (svenska)
- Muistojen aika. Yhteisnide kolmesta edellisestä kirjasta, WSOY 1998 (samlingsvolym av de tre ovanstående romanerna)
- Rajattomuuden aika, WSOY 2001 Kertomus lapsuudesta
- Gränslöshetens tid: en berättelse om barndomen (översättning Ann-Christine Relander, Natur och kultur, 2005) (svenska)
Romaner
[redigera | redigera wikitext]- Kukkivan maan rannat, WSOY 1960
- Nainen kuvastimessa, WSOY 1962
- Elämä edestakaisin, WSOY 1964
- Tamara, WSOY 1972
- Tamara (översättning Ralf Parland, Askild & Kärnekull, 1974). Ny, rev. och kompletterad uppl., Fripress, 1985 (svenska)
- Häätanhu, WSOY 1973
- Bröllopsdansen (översättning Kerstin Lindqvist, Fripress, 1981) (svenska)
- Naisen päiväkirja, WSOY 1978
- Elämän evakkona, WSOY 1983
- Evakuerade för livet (översättning Ulla Hornborg, Fripress, 1985) (svenska)
- Unta vain, WSOY 2007 (1973 ilmestyneen Häätanhun "jälkinäytös".)
Essäer
[redigera | redigera wikitext]- Ihmisen ääni, WSOY 1976
Radiopjäser
[redigera | redigera wikitext]- Uudet jumalat, 1965
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1968, 1974, 1984, 2019 – Statens litteraturpris[10]
- 1974 – Pro Finlandia-medaljen[19]
- 1990 – Runebergspriset[10]
- 2002 – Tack för boken-medaljen för Gränslöshetens tid
- 2007 – Ferlinpriset
- 2017 – Aleksis Kivi-priset[10]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 FemBios databas, FemBio-ID: 15646.[källa från Wikidata]
- ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kilpi-eeva.[källa från Wikidata]
- ↑ Eeva Kilpi, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5050-1416928957656.[källa från Wikidata]
- ↑ Eeva Kilpi är död, 27 juni 2026, läs online, läst: 27 juni 2026.[källa från Wikidata]
- ↑ Eeva Kilpi, WSOY (på finska), 15 augusti 2026, läs online, läst: 28 juni 2026.[källa från Wikidata]
- ↑ Runeberg-palkinto (på finska), läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Runeberg-palkinto (på finska), läs online, läst: 14 december 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ 06.12.2024 Itsenäisyyspäivä – Självständighetsdagen 06.12.2024 - Ritarikunnat (på finska), 3 december 2024, läs online, läst: 4 december 2024.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Lindqvist-Hägerfelth, Marit (27 juni 2026). ”Eeva Kilpi är död”. yle.fi. https://yle.fi/a/7-10101294. Läst 30 juni 2026.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 TT (27 juni 2026). ”Författaren Eeva Kilpi är död”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/direkt/2026-06-27/forfattaren-eeva-kilpi-ar-dod/. Läst 27 juni 2026.
- ↑ Gustavsson, Miia (27 juni 2026). ”Kirjailija Eeva Kilpi on kuollut” (på finska). Yle Uutiset. https://yle.fi/a/74-20020793. Läst 30 juni 2026.
- 1 2 3 4 5 Widén, Gustaf: Kilpi, Eeva i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0 Läst 30 juni 2026.
- 1 2 3 ”Eeva Kilpi”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/eeva-kilpi. Läst 30 juni 2026.
- 1 2 3 4 Levlin, Kurt (2026-10-04 / 2026-06-29). ”Kilpi, Eeva”. Alex Författarlexikon. https://www.alex.se/lexicon/article/kilpi-eeva. Läst 30 juni 2026.
- 1 2 3 4 5 6 7 ”Kilpi, Eeva”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5050-1416928957656 Läst 30 juni 2026.
- 1 2 3 ”Kilpi, Eeva”. Nordic Women's Literature. https://nordicwomensliterature.net/se/writers/kilpi-eeva-3/. Läst 30 juni 2026.
- 1 2 3 4 5 ”"Plus och minus framkallar stjärnregn"”. Nordic Women's Literature. 4 januari 2011. https://nordicwomensliterature.net/se/2011/01/04/plus-och-minus-framkallar-stjarnregn/. Läst 23 april 2018.
- 1 2 Werkelid, Carl Otto. ”För Eeva Kilpi är minnet en tvilling”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/for-eeva-kilpi-ar-minnet-en-tvilling. Läst 24 april 2018.
- 1 2 ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945–2015” (på finska). Riddarordnarnas kansli. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- ”Kilpi, Eeva Karin”. Finlands författare 1945-1980. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1985. sid. 266–267. ISBN 951-717-348-2
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Eeva Kilpi.- SvD En förtrollad trädgård, en vibrerande sång till Karelen
- ”Kilpi, Eeva”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5050-1416928957656
|
