Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now! Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
PERKEN el. perkum, n. Hypericum perforatum.
Sk. (Ing.). Hirken-pirk, G.; pirken-blomm,
f. id. Bhl. N. pirkum.
PERLA, s. pela.
PERLE-GRÄS, n. Lithospernum. Fries, bot.
utfl. 3, 227.
PERLEMENTA, v. n. 1 hålla oväsen, träta
och svärja. Vm. Pälmenta, v. n, 1 mycket och
ifrigt tala om en sak. Ög. Pelmenta, permenta,
id. Ul. Af parlamentera.
Perlemente, n. gräligt samtal, bullersam träta; oväsen. Pelement, n. Sm. (Östra h.); pellemente´, Sk.; póllement, n. id. Sk. (Ing.). N. pelemente, f.; gl. d. parlament, gräl, split.
PERLET, adj. l) liten, klen, svag. ”Den sylla
å inte så perlet”. Ög.; 2) smal, mager. Sm.
PERLIKKA, v. n. 1 fjeska för att göra
någon till lags. Sk. (N. Åsbo, Ing.). Pernikka,
id. Sk. (Onsjö).
Per-likkare, m. kräsmagad menniska. Sk. (Lugg.).
Per-nikkare, m. en som jämnt petar med något och för hvilken det ej går ur händerna. Sk. (Onsjö).
PERLING, s. fyr 1.
PERM (el. pärm, kompar.-are), adj. styf; om
tyger. Sk. (Ox.).
PERMUKK, m. femtömmad skärlånga:
Mortella Mustela, L. Bhl.
PERRA 1, v. n. 1 tätt vinka med svansen.
”Hunden, bókken perrade me svansen”. Sm.
PERRA 2, s. pårra.
PERT, perta, pert-spån, pers-tak, s. fyr 1.
PERRE, m. ilsken menniska. Etter-perre, m.
id. Troligen samma ord som birre 1.
Perreter, adj. ilsk. Vg.
PERRE-VALL, s. piro-vall.
PERTENTLI(G). adj. städad, snygg och något
tillgjord. Nytt ord. Sk.,bl.,g.
PERVEL, s. parvel.
PES, m. penis hos menniskan och i synnerhet
boskap. Vb.—nk. Peis, m. Vb.; pejst, pest, m.
Sm.; pese, m. 1) id. Deraf tjura-pese, m.
Dls.,sdm.,ög.,vg.,sm.,bl.; 2) oduglig menniska; 3)
orthoceratit, belemnit. Vg.; 4) pojke; deraf
skolpese, m. skolpojke. Sm.,vg.; vill-pese, m.
bångstyrig pojke. Sm.,vg. N. peis, f.; d. d. pes; ns.
pêsel (Richey 184. B. W. B. 3, 309); e. pizzle;
gr. πέος, n. id. Jfr Benfey 2, 80.
Stånd-pes, m. ståndpers: Platanthera bifolia. Sveal. Yksne-pes, m. yksnegräs, n. id. Vl.,dls.
Tjura·pes. s. tjórr.
PEST-URTA, f. Tussilago petasites. Hästa-huvu(d),
n. id. Hl.
PET, s. peta.
PETA, v. a. 1 (såsom i riksspr.), rifva, preta.
Deraf i munarterna:
Pet, n. dålig arbetare, som ej får något ur sina händer färdigt gjordt. Vb.
Peta bóll el. pela bóll, en barnlek, då barn täfla att med käpp peta en boll i något för tillfället öppet hål på marken. Vb. Peta gyllta, en barnlek. Ög.
Pittla, v. n. 1 småpeta, peta ofta.
Frequent. Ög.</poem>
PETTER NIKLAS, m. 1; nom. pr.; 2)
membrum virile. Götal.
PETTLING, m. liten korf, tjock som en
finger. Sm.
PET-ÅL, m. nejonöga: Petromyzon fluviatile.
Ög. (Gullbergs h.).
PEVER, pever-knikkel, -kvarn, -lållare, -nikkel,
s. peppar.
PIANK, n. svagt brännvin, efterlank. Vg.
Pjånk, n. 1) id. Ul.,vm.; 2) dåligt dricka. Vm.
(Herv., Id.).
PIBA, pibe-hoede, pibe-rak, pibe-skrap, s. pipa.
PIG, m. tröja. Sk. D. d. pig, pi, tröja (Kok,
Sønderj.); holl. pij, f. grof yllen tröja; ns. pije,
pigge, yllen undertröja; i synnerhet för barn
(B. W. B. 3, 310): gl. e. pige, penula. Jfr pade.
PIGA (pl.-gor), f. 1) eg. flicka. I denna
ursprungliga bemärkelse brukas ordet i kyrkbibeln
och i munarterna. Paikä, f. id. G. Pia, f. liten
flicka. Vb.; 2) (såsom i riksspr.) tjenstepiga; 3)
det som är mindre i sitt slag än det bör vara.
Gäddä pigä, f. gäddunge. Sigde·pigä, f. smal
utsliten lie. G. Fsv. pika, pigha, f. flicka. S. S.
2, 15, 22. Spec. Virg. s. 39. Gl. Ordspr. 778;
fn. pika; n. pika; d. pige; d. d. (Sønderj.) pike;
fe. piga; fin. piika, id.; pers. pek, f. ung flicka.
Bo-piga, f. fäbopiga. Mp.
Hynnes-piga, s. sid. 275.
Pell-pigor, f. pl. så kallas de 2:ne förnämsta brudpigorna, något grannare utstyrda än de öfriga och som under vigseln jemte hovriddarne hålla pellen öfver brudparet. Ög.
Pige-krut, n. fröstoftet af växten lummer (Lycopodium Selago). Sm.
Pige-pattar, s. patt.
Pige-särka(r), m. pl. Cardamine pratensis. Sk. (Ox.).
Pig-góbb, f. gammal piga. Fl.(Öb.).
Pig-slängja, f. tjensteflicka. Vm. (Norbergs s:n).
Pi(g)·sol´, f. måne; skämtsamt. ”Pi-solen ä oppe nu”. Sm. (Uppv.). Jfr dränga-sol, under sol.
PIGG 1, m. 1) såsom i riksspr.; 2) liten böld,
H1. (Värö). Pegg, m. id. Sm. Fsv. pigger,
m. pigg.
Pigga, v. a. 1 med en brödpigg göra små öppningar i bröd. ”Pigga bröd”. Fl. (Nl.).
Pigg-full, adj. alldeles full. Sk.
PIGG 2, adj. 1) (eg. såsom i riksspr.) liflig,
kry, rask;. 2) säges äfven om växter, som af
torka varit aftynade, men blifvit uppfriskade efter
regn. Sm. Jfr skr. pigga, magt, kraft, styrka.
Pigg·säg (ipf.-ä säg), v. r. tillfriskna; uppmuntras. Vb.
PIKKA, v. a. 1 1) slå sakta, lindrigt slå, stöta.
”Pikka till en”. Vm. ”Pekka te någon”. Vg.
Piikk (ipf.-ä), a. a) knacka, ”Han pikkä på
döra. Han pikkä på spiken”; b) nagga (tunnbröd),
sticka små hål i rågbröd. ”Han pikkä
