Arlo Guthrie
| Arlo Guthrie | |
 Arlo Guthrie 2007 | |
| Födelsenamn | Arlo Davy Guthrie |
|---|---|
| Född | 10 juli 1947 Coney Island, Brooklyn, New York, USA |
| Bakgrund |  USA |
| Genrer | Folk, folkrock, protestsång |
| Roll | Musiker, låtskrivare, skådespelare |
| Instrument | Sång, gitarr, piano, celesta, autoharpa, banjo, munspel, harpa, saxofon, flöjt, klarinett, blockflöjt, engelskt horn, mandolin, violin, visselpipa, slagverk |
| År som aktiv | 1967 – |
| Skivbolag | Warner Bros. Records, Rising Son Records, Koch Records |
| Artistsamarbeten | Shenandoah, Pete Seeger, Woody Guthrie |
| Webbplats | arlo.net |
Arlo Guthrie, född 10 juli 1947 i Brooklyn, New York, är en amerikansk folkmusiker och låtskrivare.[1]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Guthrie är son till folksångaren Woody Guthrie och dansaren Marjorie Mazia Guthrie, som var verksam inom Martha Graham Dance Company. Föräldrarna gick skilda vägar i början av 1950-talet efter att Woody Guthries hälsa försämrats till följd av Huntingtons sjukdom. Efter att ha avslutat sina gymnasiestudier i Stockbridge, Massachusetts 1965 studerade Guthrie kort tid vid college i Montana. Han återvände därefter till New York, där han inledde en professionell musikkarriär som soloartist med stöd av Harold Leventhal, som tidigare varit manager åt hans far.[1]
Arlo Guthrie har fyra barn.[2]
Karriär
[redigera | redigera wikitext]Arlo Guthrie fick sitt genombrott med den humoristiska, berättande sången ”Alice’s Restaurant Massacree” från 1967, en lång monolog i musikform som bygger på en verklig händelse där han dömdes för nedskräpning. Domen resulterade i ett brottsregister som gjorde honom olämplig för militärtjänst under Vietnamkriget. Sångens skildring av 1960-talets motkultur låg senare till grund för filmen Alice’s Restaurant (1969), regisserad av Arthur Penn, där Guthrie själv medverkade.
Under slutet av 1960-talet etablerade han sig som en framträdande röst inom den amerikanska folkmusiken och blev en symbol för motkulturrörelsen. Han uppträdde även vid Woodstockfestivalen 1969.
I likhet med sin far har Guthrie använt sitt låtskrivande för att berätta om vardagsliv, uppmärksamma samhällsproblem och lyfta ideal som fred och solidaritet. Han har varit politiskt engagerad, men utan att knyta sig till en enskild ideologisk riktning. Utöver musiken har han engagerat sig i samhällsfrågor i Massachusetts, där han 1991 grundade den ideella verksamheten Guthrie Center i Great Barrington.[1]
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- 1967 – Alice's Restaurant
- 1968 – Arlo (live)
- 1969 – Running Down the Road
- 1970 – Washington County
- 1972 – Hobo's Lullaby
- 1973 – The Last of the Brooklyn Cowboys
- 1974 – Arlo Guthrie
- 1975 – Arlo Guthrie and Pete Seeger: Together in Concert (live)
- 1976 – Amigo
- 1978 – One Night
- 1979 – Outlasting the Blues
- 1982 – Precious Friend
- 1982 – The Power of Love
- 1986 – Someday
- 1990 – Baby's Storytime
- 1992 – Son of the Wind
- 1994 – More Together Again, Vol. 1
- 1994 – More Together Again, Vol. 2
- 1996 – Mystic Journey
- 1997 – Alice's Restaurant: The Massacre Revisited
- 2005 – Together in Concert (live)
- 2005 – Woody's 20 Grow Big Songs
- 2005 – Arlo Guthrie - Live in Sydney (live)
- 2005 – This Land Is Your Land
- 2007 – In Times Like These (live)
- 2008 – 32¢ Postage Due
- 2009 – Tales of '69
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 ”Arlo Guthrie”. Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Arlo-Guthrie. Läst 7 januari 2026.
- ↑ ”Intervju med Arlo Guthrie”. www.rootsy.nu. https://www.rootsy.nu/content/0x210c/IntervjumedArloGuthrie. Läst 7 januari 2026.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Arlo Guthrie.- Officiell webbplats
|
