Antisionism

Jacob Israël de Haan (31 december 1881 – 30 juni 1924) var en nederländsk judisk antisionistisk skribent. Han mördades 1924 i Jerusalem av den sionistiska paramilitära organisationen Haganah för sina antisionistiska övertygelser.

Antisionism är motstånd till sionism, alltså de politiska strävandena att skapa en judisk nationalstat, och efter staten Israels grundande 1948, att bevara eller stärka denna statsbildning.

Antisionism växte fram parallellt med sionismen i slutet av 1800-talet som en del av en inomjudisk debatt avseende hur man bör agera mot europeisk antisemitism. Många sekulära judiska antisionister, till exempelvis bundisterna, betraktade sionism som en konservativ eller reaktionär ideologi. Flera ortodoxa judiska grupper motsatte sig sionism av religiösa skäl, eftersom de såg den som ett försök att föregripa Messias ankomst. Motståndet inom den judiska diasporan började minska först från 1930-talet och framåt, när förhållandena för judar i Europa försämrades kraftigt och Förintelsen blev ett faktum. Efter andra världskriget upplöstes många judiska antisionistorganisationer.

Antisionism har också funnits bland icke-judiska grupper, ofta i den muslimska världen, där araber i Palestina i stor utsträckning motsatte sig vad de uppfattade som bosättarkolonialism och landstöld. Motståndet mot sionism är fortfarande utbrett i den arabiska världen, särskilt bland palestinier.

Förhållandet mellan antisionism och antisemitism är omdiskuterat. Vissa forskare och organisationer avfärdar kopplingen som grundlös och menar att den används för att polarisera och förhindra kritik mot staten Israel och dess politik. Samtidigt kan antisionism de facto användas som täcknamn för antisemitism. Ett exempel är den nynazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen, som i sin externa kommunikation ofta använder kodordet sionister för att referera till judar.

Tidig historia

Tidig judisk antisionism

Antisionism uppstod i slutet av 1800-talet som en reaktion på Theodor Herzls uppmaning om att grunda en judisk stat i Palestina. Motståndet kom från olika håll: många ortodoxa rabbiner ansåg att en judisk stat före Messias var emot Guds vilja; assimilations-förespråkande judiska liberaler fruktade att sionism skulle försvåra judars integration och medborgarskap i europeiska stater; medan olika vänsterinriktade judiska rörelser, såsom bundisterna, förespråkade alternativa former av judisk identitet. Efter Balfourdeklarationen 1917, i vilken Storbritannien utlovade sitt stöd för ett judisk hemland i Palestina, så skrev den judiske ministern Edwin Montagu ett protestmemorandum där han uttryckte sitt motstånd mot sionism och anklagade Balfourdeklarationen för antisemitism. I Sovjetunionen begränsade Yevsektsiya, den judiska sektionen av det sovjetiska kommunistpartiet, sionistisk verksamhet som en del av sin kampanj mot "judisk borgerlig nationalism".

Tidig arabisk antisionism

Araber märkte av sionismen under sent 1800-tal. År 1899 skrev Yousef al-Khalidi, dåvarande borgmästare i Jerusalem och medlem av det osmanska parlamentet, ett brev till den franske rabbinen Zadok Kahn. Khalidi uttryckte oro för att sionism skulle hota den vänskapliga samvaron mellan muslimer, kristna och judar i Osmanska riket. Han menade att Palestina, som redan var befolkad, inte var en realistisk plats för sionismens mål och att området borde lämnas ifred.

I samband med Balfourdeklarationen 1917 vände sig palestinier och araber mer resolut mot sionism. Deklarationen utlovade judar territoriella rättigheter i Palestina, trots att den osmanska folkräkningen från 1914 visade att 83% av befolkningen var muslimer, 11,2% kristna och 5% judar.

Religiös antisionism

Flera ledare inom ortodox judendom uttryckte motstånd mot sionism eftersom sioniströrelsen förespråkade nationalism på ett sekulärt sätt och använde termer som "Sion", "Jerusalem", och "Israel" i icke-religiösa syften. En viktig gestalt inom den antisionistiska religiösa rörelsen var den harediska rabbinen Yosef Chaim Sonnenfeld, en förgrundargestalt för den harediska gemenskapen i Jerusalem. En av Yosef Chaim Sonnenfelds medarbetare var den nederländske antiosionistiske aktivisten Jacob Israël de Haan, som förespråkade en palestinskt stat som en del av en federation under det jordanska kungahuset. De Haan mördades 1924 i Jerusalem av den sionistiska paramilitära organisationen Haganah. Denna tradition kan anses vara en föregångare till grupper som Neturei Karta.

Antisionism och antisemitism

Enligt vissa är den antisionistiska argumentationen gränsöverskridande och använder sig av antisemitiska begrepp. Antisionism har även kritiserats för att vara en form av rasism, bland annat eftersom den riktar ett antal krav, däribland existensupphörande, uteslutande mot staten Israel. Kritiker av denna tolknings menar att detta urholkar begreppet "antisemitism".

I modern tid återfinns antisionister ofta till vänster på den politiska skalan. Även extremhögern använder sig av begreppet antisionism. Begreppets spridning inom extrema grupper har bidraget till den politiska debatten och oenighet om förhållandet mellan antisemitism och antisionism.

Före förintelsen hade antisionismen en stark ställning bland amerikanska judar. Ett sedan länge jäsande missnöje med den sionistiska rörelsen ledde i början av 1940-talet till bildandet av American Council for Judaism (ACJ). Denna organisation samlade antisionistiska judar över hela USA. Före ACJ:s bildande hade antisionismen varit allmänt utbredd bland reformjudar (som organiserade och organiserar sig i Central Conference of American Rabbis), men i takt med de tyska nazisternas framgångar bytte CCAR först ståndpunkt till icke-sionism för att i slutet av 1930-talet aktivt stötta sionismen. ACJ bildades alltså under precis samma tidpunkt som sionismen fick sitt största genomslag i USA, och upplevde därför vissa motgångar under de första åren. Historikern och statsvetaren Thomas A. Kolsky har i Jews Against Zionism beskrivit den antisionistiska judisk-amerikanska rörelsen.

I den antisemitiska kampanj som genomfördes mot Polens judar 1968 utgjorde anklagelser om påstådda sympatier med Israel och "sionism" en grund till klassiska antisemitiska angreppsvinklar. Kampanjen beskrevs av regimen som en följd av "den amerikanska imperialismens, den västtyska revanschismens och världssionismens gemensamma antipolska konspiration". Judar pekades ut som skyldiga till "konspirationen" och de anklagades för att inte vara "sanna polacker" och för att sympatisera med Israel under sexdagarskriget 1967 och inte med arabstaterna (Polens och Sovjetblockets allierade).

Begreppets betydelse idag

Om sionism sedan 1948 betecknar viljan att erkänna Israel som stat, betecknar antisionism en fientlig inställning till den judiska staten i fråga. Staten saknar diplomatiskt erkännande av 21 stater, av vilka de flesta är medlemmar av Arabförbundet. Förhållningssättet till sionismen är fundamental för den så kallade Mellanösternkonflikten. En aktuell problematik föreligger när kritik av Israels politik blir till hat mot dess statsbildning, och när detta uttrycks i antisemitiska termer.

Antisionist används som självbeteckning för grupper med en kritisk hållning till sionism utan användande av antisemitiska uttryck, så till exempel av förespråkare, vilka ofta befinner sig till vänster på den politiska skalan, av en ny, sekulär statsbildning för judar, muslimer och kristna tillsammans i nuvarande staten Israel, i motsats till en religiöst eller nationellt betingad tvåstatslösning (nationalstaterna Israel och Palestina). Kritiker till detta slag av antisionism har hävdat att en sådan sekulär statsbildning i realiteten vore att naivt gå den palestinska nationalismens ärenden, och för att antisionismen, till skillnad från antinationalismen, uteslutande förvägrar judar rätt till nationellt självbestämmande men inga andra folk som har nationalstater.

Kritiker av begreppet menar att antisionismen har syftat till att underkänna och avlegitimera en central del av den judiska existensen efter Förintelsen. Bland israelkritikerna finns även kritik mot delar av den antisionistiska tematiken. Den palestinske författaren Edward Said kritiserade vissa antisionistiska ståndpunkter, däribland den av vissa antisionister företagna jämförelsen mellan Nazityskland och Israel.

Se även

• Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter
• Enstatslösningen
• FN:s generalförsamlings resolution 3379

Externa länkar

• "Yalkut Heshbati Etchem", en antisionistisk judisk webbplats med religiösa resurser skapad av rabbin Aviad Neiger